ordenklick

Nu känner jag att den här bloggen har gjort sitt.
Det har börjat en ny period i livet nu som inte passar med den här bloggen så jag väljer att starta en ny blogg.

http://pavagensomkallaslivet.blogspot.se/

Här kan ni läsa om mitt liv idag med försök att bli gravid, flytt, jobb, studier, viktnedgång mm.

Välkommen!

De senaste månaderna har varit tuffa och det har varit en del sökande i sig själv om vad man verkligen vill. Jag och fästmannen har pratat mycket om vad vi vill med livet och hur vi ska komma dit och var vi får de bästa förutsättningarna för detta.

Vi har kommit fram till:

• att fästmannen inte trivs på sitt jobb och vill därför hitta på något annat.
• Både jag och fästmannen är trött på den här staden och vill flytta någon annanstans.
• Jag vill komma närmare min familj så jag kan få en bättre relation med mina syskon och syskonbarn mfl.
• Min fästman vill utbilda sig till snickare.
• Jag är intresserad av att studera på ekonomprogrammet med inriktning mot marknadsföring och affärsutveckling.
• Vi vill kunna träffa andra personer än oss själva och kunna bjuda in på filmkvällar/tacokvällar/middagar/grillkvällar/ mm.
• Vi vill kunna vara med på födelsedagar/dop/jul/midsommar mm.
• Vi vill ha ett större boende.
• Vi vill skaffa barn/familj.
• Hitta jobb till båda.
• Ha möjlithet att träna.

Det här är lite av vad vi vill iaf. Det finns säkert massor fler saker men det här är ändå de saker som känns viktigast just nu.

Lösningen, sättet att komma närmare detta har kommit i olika steg. Först var det jobbsökning på mitt gamla jobb och planer på att flytta till Söderhamn. Men då detta inte ville fungera så fick vi fundera lite till.

Vi kom då fram till att Uppsala skulle vara en bra stad att bostätta sig i. Då skulle vi hamna så mycket mitt emellan våra familjer som nog är möjligt. Möjligtheten att pendla till både Gävle, Enköping och Stockholm gjorde Uppsala mycket attraktivt. Så vi började söka jobb och bostad i Uppsala. Fästmannen sökte även utbildning där till våren. Men då bostadsköerna i Uppsala är milslånga fick vi tänka till ytterligare.

Den här gången föll lotten på Gävle. Ifrån Gävle kan vi pendla till Uppsala, Bollnäs, Söderhamn och i allra västa fall Stockholm. Så fästmannen kan fortfarande gå utbildningen som han sökt i Uppsala. Jag började titta på utbildningar i Gävle och hittade ekonomutbildningen med inriktning mot marknadsföring och affärsutveckling. Tyckte det verkar intressant och kommer därför söka den till våren 2013. I samband med allt detta började vi även leta bostad. Det tog inte lång tid innan vi hade hittat en fin 3a som det var först till kvarn på. Vi hamnade på 5e plats. En olidlig väntan kom, skulle någon annan tacka ja som var före oss eller skulle vi få lägenheten? Efter ett tag stod det klart att vi var den ända som hade tackat ja och vi trodde att det så gott som var klart. Vi behövde bara vänta på att de skulle höra av sig. En vecka senare hörde de av sig och allt tog en helt annan vändning än vad vi trodde. Jag blev inte godkänd då jag hade för lite inkomst. Tydligen räknade inte de den totala inkomsten för hushållet utan endast den sökande. Så helt förstörd av att allting ytterligare krossats i tusen bitar ringde jag fästmannen med gråten i halsen och berättade hur läget var. Min förtvivlan byttes snabbt till en ny förhoppning. Lägenheten som vi ville ha hade kommit ut igen, så vi gjorde ett nytt försök. Men denna gången med fästmannen som sökande. Vi hamnade först i kön och tackade ja. En vecka senare ungefär ringde fästmannen hyresvärden för att snabba på processen. De fick alla uppgifter och nu är det bara att skicka in lite papper så skickar de kontraktet. Så vi ska bli Gävlebor i Oktober.

Lägenheten som vi har nu ska vi sälja och har redan pratat med mäklaren och har en köpare som är intresserad. Vilket känns väldigt hoppfullt. Ska ringa till mäklaren lite senare idag och gå igenom lite om hur mycket vi vill minst ha osv.

Jag har även anmält mig till högskoleprovet i oktober så det blir att försöka plugga lite inför det också.

Så nu är det så gott som klart med flytt, fästmannen har pratat med sitt jobb så de vet vad som händer. Så nu är det bara att skicka in de papper de ville ha, få kontraktet, skriva på och skicka tillbaka. Sälja lägenheten och packa som tusan. Som tur är kommer jag ha fästmannens hjälp denna gång. Vilket är riktigt skönt! Då jag i stort sett fick packa allt själv förra flytten.


Känner mig väldigt förväntansfull inför flytten. Ska bli så kul!

Men självklart kommer man sakna vissa personer och saker här också. Men det går ju alltid att hälsa på och de kan ju hälsa på oss. Det är ju bara ca 3 timmar bort.

Jag tror vi kommer få det väldigt bra, vi kommer utvecklas som människor och som par. Vi kommer få lugnet som vi saknar i dagsläget.

Det är så roligt för min fästman har börjat bli sig själv igen. Han har varit lite väl trött och inte alls så som han va i början när vi träffades. Känns skönt att få tillbaka honom. Den glada, roliga och förväntansfulla :) Man kan verkligen se på honom att han verkligen vill detta och ser fram emot det. Riktigt roligt!

/Moi

Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. Har hänt så mycket och inget verkar vilja gå min väg. Jag tappar snart mig själv.
Från familjen har vi fått negativa besked, när det gäller jobb fick jag precis ett negativt besked på ett jobb som jag ändå trodde att jag hade en chans på. Sen har vi snart försökt att få barn i ett år utan ett enda resultat. Det verkar dock som om min ägglossning inte fungerar som den ska. Just nu håller jag på att bli förkyld, har ont i halsen och känner mig trött. Jag fattar inte vad jag har gjort för att förtjäna detta?

Om jag inte blir gravid denna cykel eller nästa så får vi söka hjälp. Jag är dock rädd för vad denna utredning som görs kommer att säga. Är det bara min ägglossning det är fel på och att det finns möjlighet att fixa den. Ok, det går väl. Men skulle det visa sig att jag inte har några ägg eller att det är helt omöjligt för mig att få barn. Då bryter jag garanterat ihop. Visar det sig att Es spermier är dåliga. Då bryter jag nog ihop med. Vill ju verkligen ha barn men vill ju ändå leva mitt liv med E. Jag vet inte vad jag kan göra. Kanske man kan höra av sig till någon barnmorska redan nu och fråga vad som är möjligt i detta läge. Jag vet ju att min ägglossning troligtvis inte är som den ska. Blir trött på det här.

Känns som allt faller samman igen. Jag får inget jobb, E vantrivs på sitt jobb, vi lyckas inte få barn, vi vantrivs i lägenheten, vi vill flytta. Jag vet inte längre vad jag ska göra.

Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till längre. Det är bara så jobbigt just nu. Det enda som är bra är det jag har med min älskling. Tyvärr så känns det som att jag tär mer på relationen än förgyller den. Jag vill inte att det ska vara så här. Jag vill inte vara som jag är just nu. Jag känner mig så otroligt deprimerad. Det är inte mycket som blir som jag vill och mer saker tycks bli förstörda. Allt detta påverkar mig som i sin tur påverkar min och min älsklings relation. Han försöker verkligen hjälpa mig att hålla mig uppe men jag vet att det tär på honom också. Jag vill inte bryta ihop för minsta lilla. Jag vill vara den glada Johanna som jag egentligen är.

Men det är bara så mycket som påverkar mig just nu. Så mycket som jag missar. Jag känner mig instängd i lägenheten som jag egentligen inte gillar så mycket längre. Vill flytta ifrån stan men samtidigt inte. För att kunna ta mig någonstans just nu måste jag fixa mig ett jobb så jag kan få in någon inkomst i huvudtaget. Gillar inte att leva på min fästman. Vill ha egna pengar som jag kan göra saker för. Vår ekonomi påverkas mer än vad vi trodde av att jag inte får någon inkomst. Det tär på både mig och min fästman. Jag vill verkligen hitta ett jobb men det är svårt att hålla en positiv inställning till jobbsökandet när man hela tiden får negativa besked. Jag försöker söka så mycket jag orkar och kan varje dag men det räcker tydligen inte. Det tär på mig så otroligt mycket att jag inte har någonstans att gå och kunna vara social med arbetskamrater osv. Sen att jag inte får en krona från vare sig arbetsförmedlingen, akassan, försäkringskassan eller soc gör ju inte saken bättre.

För 7 veckor sedan fick jag ett underbart litet syskonbarn. Fick ett inbjudningskort till hennes dop i går. Tyvärr så verkar det som att det är totalt omöjligt att kunna vara med. Vilket är något som jag självklart vill vara med på. Så från en kort sekunds lycka över att bli inbjuden till en hopplös tid till att försöka hitta ett sätt för att kunna närvara. Men vi har inga pengar till att kunna ta oss till dopet. Fästmannen jobbar dessutom så om han ska med förlorar vi ännu mer pengar på att åka iväg. Jag hatar verkligen det här. Jag kan inte vara med på någonting längre. Min släkt och familj utökas, fyller år osv osv. men jag kan aldrig närvara. Det är så otroligt jobbigt med tanke på att familjen betyder så mycket för mig. Nu fick jag även veta att min yngre syster har fått äran att vara fadder till den lilla. Vilket inte gör det bättre. Jag skulle gärna ha varit det med, men förstår att det skulle bli någon av de andra då de har samma pappa.

Det är så mycket som inte vill gå den väg man vill att det ska gå nu. Jag får inget jobb, jag får inga pengar ifrån a-kassan, vi lyckas inte att bli gravid (kanske inte det bästa tillfället just nu men ändå) medans alla andra blir eller har barn redan, mina vänner är så långt bort att de aldrig ens kommer och hälsar på. Jag har 2 vänner här i stan som jag träffar ibland. Men i och med att jag inte har några pengar går det knappt att göra något. Sommaren bara regnar bort totalt. Kommer i och försig inte ut ändå. Kroppen beter sig helgalet, vet inte ens om jag har någon ägglossning i huvudtaget. Min svärmor och svärmormor tycker illa om mig. Jag har egentligen knappt någon att anförtro mig till här i stan förutom min fästman och en kompis.

Jag orkar knappt någonting längre. Gör det jag måste annars sover jag mest bort dagen. Jag mår inte så bra. Vet inte vad det är med mig. Jag har så svårt att se det positiva just nu. Önskar jag visste hur jag ska ta mig ur det här. Känner att jag måste göra något snart innan jag förlorar den jag älskar mest. Om jag bara visste vad jag ska göra för att det ska bli bra. Hoppas att allt ska lösa sig när jag får jobb och vi kan flytta. Men undrar om det verkligen kommer lösa allt. Undrar om jag verkligen kommer må bättre där. Eller om det är något mer djupgående som ligger till grund i problemet.

Jag borde nog lyssna på min fästman och försöka komma ut mer. Ta en promenad eller något.

Jag hoppas verkligen att det kommer vända snart. Efter regn kommer solsken säger de ju. Hoppas verkligen att det är sant.

Vill verkligen ha en vändning snart!

/Moi

Jag har trott ett tag nu att det är ägglossningen som är på gång men jag börjar nu fundera på om det kanske är något annat. Jag tar tempen varje morgon, dock blir det senare ibland. Så att lita till hundra procent på den metoden gör jag inte. Dock hade jag en topp och sedan en liten dipp i början av denna cykel. Jag skojade om att det var ägglossning redan då. Jag hade fortfarande lite mens då och så tidigt har jag aldrig haft förr. Även om mensen drog ut sig rätt långt denna gång.

 

Sen har allt varit lugnt jag har inte känt av några direkt symptom under ett tag. Heller inte har tempen gett utslag för ägglossning. Sen började det hända saker, 13 juni började mina bröst att ömma och har gjort det sen dess. Jag trodde först att det var symptom för att det var ägglossning på gång men nu har det gått en vecka med ömma bröst, känns lite länge tycker jag. Sen den 14 juni började jag få lite molande värk i tjejmagen och ländryggen, detta har även det fortsatt, dock inte hela tiden men det kommer och går och känner av det i stort sett minst en gång om dagen. Sen var det den 17 juni som nästa symptom utmärkte sig. Nu vaknar jag och har ett lätt illamående, och detta händer varje morgon. Det kan även komma senare under dagen också. 

 

Har i övrigt en konstig känsla i magen, känner mig snabbt trött och sover extremt djupt.

 

Jag börjar nu fundera på om jag kanske är gravid redan. Om man tänker efter så skulle det fullt vara möjligt med tanke på händelseförloppet.

 

1. Temperaturdippen som kan betyda att man har ägglossning. (4 juni)

2. Att vi myste runt det datumet.

3. Att drygt en vecka efter den förmodande ägglossningen börjar känna symptom i form av ömma bröst.

4. Att jag senare fått fler symptom för graviditet.

5. Att jag nu gått över  BIM med 2 dagar (om ägglossningen var den 4 juni) och jag har inte fått mens än.

6. Att jag mellan ägglossningen och nu har fått lite blod på toalettpappret men det blev inget mer. (nidblödning)

 

Så låt säga att jag hade ägglossning i anslutning till att vi myste.

Ägget lever obefruktat i ca 12-14 timmar.

Det kan ta upp till 12 timmar för en spermie att nå ägget.

Det tar ca. 5-6 dagar för ett befruktat ägg att fastna i livmodern.

Så om ägglossningen var den 4 juni och vi myste innan det.

Säg att ägget då blev befruktat den 5 juni.

Då skulle alltså det befruktade ägget kunna fastna i livmodern 10-11 juni.

Detta innebär att det är fullt möjligt att jag var gravid när jag kände de första symptomen, 13 juni.

Från ägglossning har jag ca 14 dagar till mens.

4+14 =18 alltså borde jag ha fått mens den 18 juni.

Det är nu 20 juni och har inte fått någon mens.

 

Då det dessutom är midsommar på fredag så jag hade tänkt att dricka alkohol så tänker jag ta ett test imorgon.

Om min teori stämmer borde jag kunna plussa imorgon.

 

Jag måste säga att jag är väldigt spänd på det här. Blandade känslor. Jag vill ju såklart och min underbara fästman vill ju det han med. Men samtidigt känns det läskigt då man aldrig har genom gått något sådant innan. Aldrig varit förälder osv. Men jag tror nog att vi klarar av detta. Vi har längtat länge nog nu. Det är ju ändå 8e försöket nu.

 

Skulle dessutom vara lite roligt om vi har lyckats nu. Dels för att min fästman tidigare har sagt att han vill ha barn innan han fyller trettio. Han fyller trettio nästa år i april. Har vi lyckats nu blir beräknad förlossning i slutet av februari eller i början av mars. Alltså hinner vi precis.

Sen skulle det vara roligt då vi skulle ha något roligt att berätta när vi åker upp till mina föräldrar på fredag. Roligare att ta det face to face, än via telefon.

Sen kom jag på att jag fyller ju år snart. Snacka om födelsedagspresent :)

Sen är det just att det är midsommar. De säger ju de att många blir gravida runt midsommar. :)

 

 

Jag har förresten bokat in oss på sköna vardag på Orbaden på måndag. Då blir det bubbelbad, kurbad och kroppspeeling. En egen dag för bara mig och fästmannen.

 

Nä men nu ska jag försöka vara lite produktiv här hemma. Ska bränna en skiva med lite låtar till bilfärden upp, ta reda på tvätten samt städa lite. Ska även se om jag kan packa lite mer. 

 

Tack så länge!